Vi är alltså designade för att leva i fullt ös i 30 år. Typ. En professor på Karolinska som avslöjar (det vi redan visste?) att de allra första tecknen på åldrande uppstår runt 30 år. På 1700-talet var snittåldern runt 35 år, idag är den runt 83 år. Vi har VÄLDIGT mycket tid i förhållande till t.ex. Mozart som dog när han var 35 år (och på den tiden hann han skriva 56! symfonier).
Problemet med att ha SÅ mycket tid (vilket egentligen ju inte alls är så mycket tid om man räknar dagar … eller veckor) är att vi hinner med en massa annat. Bland annat hinner vi irritera oss på saker som vi inte ska bry oss så mycket om (som t.ex. att Kalle Anka flyttas två minuter i tv-tablån) och så hinner vi reta upp oss på att saker inte är som jag vill att dom ska vara. Man behöver bara gå ut i trafiken för att upptäcka människor som anser det vara deras rätt att alla ska köra som DOM vill (och här har vi ändå lagar som de allra flesta följer, i Italien ser man oftast på trafikmärken som ”rekommendationer”).
Och om vi ägnar tid åt att reta upp oss och älta och haka upp oss på saker som vi inte ska bry oss så mycket om står vi på huvudet och missar massor och att reta sig på en massa vi inte ska bry oss om så mycket är sannolikt ett tecken på att vi inte har koll på vad som är viktigt på riktigt och att livet är rätt … fattigt. Och DET är ett stort problem.
Det och massa mycket mer ska vi prata om på onsdag när jag kommer och föreläser i Kalmar! Det finns fortfarande biljetter kvar. Klicka här!