Det stora i det lilla

Jag har förmånen att få se SÅ många platser i landet när jag reser runt. Har blivit rätt bra på geografi och kan de flesta tågstationernas utbud och flygplatsernas öppettider och vilka taxibolag man ska välja i t.ex. Trollhättan (välj INTE Taxi Trollhättan för guds skull).

Och allra oftast kommer jag till små platser där jag inte får säga ”stad” utan samhälle eller möjligen kommun.

I flera dagar får jag jobba i Lilla Edet och det är precis så trevligt ställe som det låter. Här finns det en stor gata och allt man behöver ligger utefter den gatan. Busstorget är busstorget, det enda busstorg som finns och alla vet var det ligger och intill ligger Kulturhuset som också är bio och bibliotek.

Man säger hej hej, folk nickar och hälsar på gatan, på gymet är det som om jag kommer in i en släktträff för alla är vänner och kompisar eller grannar och kollegor.

En sån där plats där alla känner alla.

Jag har bott på sådana platser och jag kan tycka så mycket om det lilla, att det blir så värdefullt med de där nickarna och hej hej. Men samtidigt blir det trångt, jag kan inte göra vad jag vill för någon ser eller får reda på det. Men det är väl på det sättet man blir kompis med alla … på en plats där alla vet det mesta om den andra … eller kanske inte.

EN sak är stor. Störst. Här har man inte bråttom som vi har i Stockholm. Trafiken är lugn och sansad och man hinner ju just med det där … att småprata och säga hej.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.