Och det finns studier och forskning om precis allt och sedan får man bestämma själv om man vill ta det till sig eller inte.
När jag sitter i en taxi i norrland får jag ALLTID frågan från chauffören om vad jag ska göra i stan och vad jag jobbar med. Om jag säger att jag är föreläsare så får jag frågan: ”Jaha? Och vad föreläser du om då?”
Här har jag ett val.
Vill jag fortsätta prata och berätta om mitt jobb (när jag äntligen får sitta tyst och fundera på allt annat) eller vill jag att det ska bli tyst i bilen så att jag slipper?
Det var en god vän, han är psykolog, som tipsade mig om att man alltid kan … undvika sanningen när man vill vara privat och inte prata jobb. Han gjorde det jämt på tillställningar, middagar och annat trevligt när frågan kom: ”Vad jobbar du med?” Och i samma stund som han hade sagt att han var psykolog så fick personen som ställt frågan en särskild blick, kroppshållningen ändrades och antingen vände personen och gick eller så kom den där frågan … ”Alltså, du som kan sånt där, jag har lite problem med …. ”
Och så var den kvällen förstörd eftersom han plötsligt var tvungen att ”jobba”.
Så. När jag får frågan: ”Vad föreläser du om då?” … så svarar jag oftast: ”Jag föreläser om hur man bygger excelformler.” eller ”Jag föreläser om fågelskådning.” eller ”Jag föreläser om torkade svampar.”
Det blir knäpptyst. Och någon dag tänker jag att jag måste baka in det där i mina föreläsningar så att jag inte ljuger.
Eller inte.
Spännande då med forskning. Som visar exakt det jag i mina egna studier har uppnått. Är man en humorlös revisor som fågelskådar på fritiden uppfattas man som en alldeles särskilt tråkig person.