Jag valde att vara lat

Jösses jag fattade inte att jag var SÅ trött. De första två dygnen på min minisemester sov jag 16 timmar per dygn. Vaknade, drack kaffe, somnade, vaknade, läste två sidor, somnade. Som att jag hade rest mellan två olika kontinenter och kämpade med tidsomställning.

Nu var det inte längre bort än Mallorca. En chansning eftersom ön till delar stänger just den där första veckan i november när vi har höstlov och man stänger ju för att det börjar bli riktigt kyligt …

Som en härlig svensk sommar alltså. Jag hade 18-24 grader till och från, blandat med hällregn och snudd på storm (som fick tunga gjutjärnsmöbler på min terrass att verka som om de var byggda i plywood).

Jag läste tidningar, EN bok (bra bok av Anders Roslund: Sovsågott), sov (som sagt), stirrade på havet, sprang, gav mig själv några behandlingar på hotellets SPA och tillbringade kvällarna (från ca kl. 17) med film och chips i min enormt sköna säng.

Total återhämtning. Noga planerad just för att det skulle bli så. Jag tog inte med mig dator, inget manus (jag behöver skriva på), inga artiklar (jag skulle behöva plugga), inget jobb (jag skulle behöva gå igenom).

Man kan inte få allt, man kan inte göra allt. Man måste allra oftast välja och jag valde att vara lat.

Alldeles underbart.

Hotellet heter Maricel Hospes och ligger ca 20 minuter från flygplatsen med bil.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *