Den här artikeln är väldigt spännande. Blir vi dummare av våra smarta telefoner? Eller i alla fall kanske glömska?
Jag skulle nog säga att jag blir dummare av många hjälpmedel. Inte minst av bilar som pratar med mig och berättar hur jag ska backa, hur långt eller hur nära jag kommer ett hinder. Det har jag lärt mig avgöra själv men nu finns det bilar som vet lika mycket om den saken som jag. Så jag slutar engagera mig = jag blir lite mer korkad.
Just nu är jag i Italien och hittar förstås ingenstans eftersom jag inte bor här och inte kan alla gator i Rom. Så jag kopplar in GPS:en i bilen och slutar tänka. Bryr mig inte om var jag är, försöker inte orientera mig eller förstå sammanhang. Jag bara kollar den elektroniska kartan och vips är jag framme. Inte har jag blivit smartare i alla fall.
Londons taxichaufförer är ju omtalade eftersom det i studier visat sig att de har något större hjärnor än vad vi andra har. Varje taxichaufför måste lära sig 25 000 gator och 50 000 intressanta platser – de åker runt på moped och pluggar och måste klara provet. I magnetkamera har det visat sig att en del i hjärnan, hippocampus (som bland annat har med minnet att göra), är större hos dom än hos andra och den är störst hos dem som jobbat längst.
Nu, på plats på den italienska västkusten i ett litet samhälle, vägrar jag GPS. Jag kör hellre fel så att jag lär mig hitta rätt. Då är jag också mer uppmärksam på det jag passerar, vid vilket hus jag ska svänga och att det är precis efter Pharmacian med grön skylt som jag ska ta till höger för att inte komma fel. Jag känner mig helt klart smartare utan GPS. Men är det någonting jag är glad att jag skaffade så är det mina AirTags. Små söta spårare som jag fäster på väskorna och så checkar jag in och kan kolla i min mobil hela tiden var de befinner sig. Dom gör mig smartare. Jag känner mig i alla fall smartare med dom och tänker att en dag, när bagaget kommer bort och ingen i hela världen vet var mina väskor är … då vet jag. Smart ju.