Titti fyller 50 om några dagar och det firade vi före, på ett palats någonstans på söder. Jag ville vara i tid så jag tog taxi genom ösregn i stan och kom fram bara fem minuter efter tiden som Tittis sambo beordrat. Problemet var väl bara att jag uppenbarligen hade åkt till fel p(a)lats. Min arbetsvecka har varit intensiv och jag har varenda dag tänkt efter: är jag på rätt tåg, är jag i rätt stad, går jag på flygplanet till rätt ställe … tydligen slappnade jag av i lördags och gick till Hallwylska Palatset när jag skulle till Van der Nootska palatset. Palats schmalats.
Men det är inte så tokigt att komma in sist ändå. Alla har hittat varandra och ingen står själv med en drink på golvet, alla är liksom uppvärmda så jag hann knappt komma innanför dörrarna innan jag hade ett glas i handen och fem personer att prata med.
Med Titti är det så att hon är extremt noga. I allt. Och hennes nålsöga är mindre än ett nålsöga liksom. Hon är den mest ärliga jag känner tror jag, trygg i sina beslut, vet vad hon tycker om, vet att rätt är rätt och fel är jättefel. Vännerna har också passerat genom hennes nålsöga. Alla som var där var liksom kvalitetscertifierade och personalen sa när vi stötte ihop senare på kvällen: Alla är så glada och trevliga (en mening som kändes som om den följdes av ett ?) och jag sa att så är det. Vi är Tittis vänner.
Och vilken kväll. Herregud. Maten var fantastisk och vid mitt bord satt det så himla trevligt folk och alla skulle hålla tal och Tittis sambo Erik hade värsta jobbet med att ringa oss tysta när det skulle talas och jag hade ont i skrattkinderna en kvart efter att vi hade satt oss till bords.
Jag hade morgonuppdrag på söndagen så jag var lite som Askungen men lyckligtvis LYCKLIGTVIS stannade jag till den överraskning som Titti och Erik gav till oss som var gäster: Brynolf & Ljung.
De kollrade bort oss helt. Jag satt bara en meter ifrån och gav upp. GAV UPP. Det gick inte att fatta.
Senare i taxin på väg hem till sängen när alla började dansa och festen verkligen liksom började var jag bara glad och varm och liksom mjuk på insidan. Även om jag också kände mig lite KRÄNKT! … Var jag alltså inte smartare än så? För av Brynolf & Ljungs show fattade jag ingen-ting. Det var, på riktigt, magi.
Nu kan man tycka att jag borde tagit bild på hon som fyllde år men det glömde jag helt bort. Jag drack vin och pratade med folk istället. Kändes som en bra prioritering. TACK Titti och Erik för kalas med stort K.