Ett galet år

Kommer man ens ihåg hur det var under Covid snart? Kommer vi att glömma helt hur vi hälsade med armbågar och fipplade med munskydd (blev ju tokig på folk som gick runt med munskydd som bara täckte munnen och inte näsan haha!), hur vi panikköpte toalettpapper och blängde på den som gick för nära?

Någon gång kommer man att säga: ”Nja, det var väl inte så … stökigt, det gick ju.”

Jag möter till och med personal inom vården som redan har börjat säga så men vi får jag inte glömma! Det vore ju väldigt mycket slöseri om man glömmer att vi faktiskt klarade av skiten. Alla hade sina utmaningar. ALLA.

Min var att bli arbetslös ända till dess att folk började förstå att det gick att hålla föreläsningar digitalt också och när alla restriktioner släppte i början på DET HÄR året (!) så rasade förfrågningarna in och jag började jobba som ”vanligt” igen = resa till varje uppdrag och kund och stad och plats. Hösten bokade upp rekordsnabbt och jag hann inte se över det tempo som jag nu börjar lämna bakom mig. Helt klart för mycket för att vara hållbar. Jag borde lyssna på mina egna föreläsningar någon gång.

Men tack Sundsvall, Östersund, Krokom, Stenungsund, Tjörn, Jönköping, Nyköping, Rinkeby, Uppsala, Gävle, Simrishamn, Kalmar, Malmö, Helsingborg, Landskrona, Götene, Hudiksvall, Ronneby, Tomelilla, Uddevalla, Trollhättan, Lilla Edet, Växjö, Luleå, Skellefteå, Skövde, Skara, Vara och Eskilstuna och Västerås och många fler. Uppskattningsvis har jag fått träffa lite drygt 11 000 människor. Det är nästan svårt att greppa. TACK.

Ses på vägarna nästa år. Öppna föreläsningar 2023 kommer bara att vara i Stockholm, Jönköping/Huskvarna, Ystad, Östersund och Gävle. Hoppas vi ses!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *