Jag var galen. Skogstokig. Topplocket gick flera gånger på tåg den här veckan. Måndagens uppdrag var på håret att jag kom fram till (skulle till Jönköping) eftersom tåget var försenat redan före avgång. Allt berodde på ett elfel mellan Södertälje och Katrineholm. Inte SJ’s fel men det är dom som får ta skiten. Nu fick dom ingen skit av mig men av andra passagerare.
Jag kom fram för sent men hade ett uppdrag hos människor som var coola. Sedan hem. Elfelet är kvar och det är tågkö förbi Nyköping och genom Kolmården för vi har inte så många tågspår när det kommer till kritan. Inte heller SJ’s fel. Jag kom hem ca två timmar senare än vad som var tänkt.
Nästa dag. Till Gävle.
Vid Arlanda säger man att hoppsan nu var det fordonsfel tidigare imorse och det har gjort att vi nu har en tågkö hela vägen till Uppsala. DUBBELSUCK. Och ovanpå det ett signalfel också. Inte heller SJ’s fel men jäklar vad arg jag var. På någon. Oklart vem.
Vad jag däremot blev ledsen över var (och det här är SJ) tågvärden på tåget hem från Gävle senare. Det var vagnbrist varpå man var tvungen att trycka in fler passagerare än vad tåget mäktade med och dessutom fanns bara en toalett i tågsetet och det var kanske sju-tio barnfamiljer ombord. Nu fanns det en toalett till. Den var stängd pga den skulle tågvärden gå på om hen blev nödig. Jag frågade när kön till toaletten sträckte sig igenom en hel vagn, barn skrek och vi andra svettades: Kan du låsa upp den tillfälligt?
Och fick ett nej. DET tycker jag är trist och det kan man faktiskt skylla på SJ. Det hade varit så enkelt om du hade gjort det. Och betytt så mycket, kanske särskilt för föräldrarna till pojken som kissade på sig.