Jag sätter alltid mig själv i första rummet

Läser just nu!

Boken är fin, skriven av Michelle Elman. Den heter ”The joy of being selfish” och handlar egentligen om att man ska bli lite jäkla mer snäll mot sig själv. I boken finns en lista över varningssignaler som kan tyda på att man behöver sätta fler gränser och skydda sig själv. Ju fler påståenden som stämmer, desto svårare har jag att sätta gränser och kanske då … att det finns ett behov av att se över det.

Det är inte att vara egoistisk. Det är att ta ansvar för sig själv. Tänk att man fått lära sig från första åren att man ska göra andra glada, ”ge farfar en kram nu så han blir glad”, ”tänk på vad mormor behöver nu” etc etc. Och blir det där till slut självutplånande så är det inte alls särskilt sunt. Att man ser till sina egna behov gynnar dom man har omkring sig. Jag måste vara medveten om mina egna behov och se till att prioritera dem. Är jag snäll mot mig själv gynnar det mina närmaste, mina vänner och min övriga omgivning. Som på flyget: ta alltid på din egen syrgasmask först innan du hjälper andra.

Utdrag ur listan:

Om någon sårar mig försöker jag glömma det – sant/falskt

Jag litar mer på andras åsikter än på mina egna – sant/falskt

Jag känner ansvar för andra människors lycka – sant/falskt

Jag är inte alltid ärlig eftersom det kan leda till gräl – sant/falskt

Jag tycker det är svårt att säga nej – sant/falskt

Jag får dåligt samvete om jag ber om det jag behöver – sant/falskt

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *